innehåll denna sida: »läget för vildlaxen »spridd över hela världen        
         
 

Gullspångslaxen
I Vänern förekommer både lax och öring. Laxen känns bland annat igen på den mer insvängda stjärtfenan och avsaknaden av fläckar under sidolinjen. Öringen har kraftigare stjärtspole och ofta fläckar under sidolinjen. I vardagslag kallas både lax och öring från Vänern, "Vänerlax". I själva verket rör det sig alltså om två olika arter.

Lax
Öring

Illustrationer Thommy Gustavsson ©

Insjölevande stammar av lax förekommer idag endast på några få ställen i Europa och Nordamerika. Flera av de insjölevande laxstammarna har påverkats av vattenkraftsutbyggnad och finns idag kvar endast genom odling. De kvarvarande stammarna i Vänern, Klarälvslaxen och Gullspångslaxen uppstod för ca 8000 år sedan då Vänern genom landhöjningen avsnördes från havet. Genom utbyggnaden av vattenkraften i Gullspångsälven har laxens- och öringens lekmöjligheter begränsats, men aldrig utplånats helt. Idag utgör det vilda beståndet mindre än 1 procent av Vänerns laxar.

Gullspångslaxen är den mest skyddsvärda och också den mest sårbara av stammarna. Den går inte säkert att skilja från Klarälvslaxen genom utseendet, men kännetecknas bland annat av att den växer snabbt och kan bli storvuxen. Också Gullspångsöringen har ett stort bevarandevärde inte minst från fiskevårdssynpunkt

Läget för vildlaxen till toppen

Lekområden
Kraftutbyggnaden i Gullspångsälven har inneburit att laxens och öringens lek- och uppväxtområden begränsats. Idag förekommer lek huvudsakligen i Lilla och Stora Åråsforsarna som är belägna omdedelbart uppströms mynningen av älven (se karta). Uppskattningsvis finns numera ca 5 ha lek- och uppväxtområden i älven. Nedan: St. Åråsforsen

Lekgropar i Stora Åråsforsen
Antalet lekgropar i älven är ett mått på hur många laxar och öringar som vandrat upp och lekt. Diagrammet visar att antalet lekande fiskar varit på en låg nivå sedan räkningarna började i slutet på 80-talet. Målsättningen i "Projekt Gullspångslax" är att på sikt öka uppvandringen av vild lax och utöka arealen av lämpliga lekbottnar i älven.

Laxfiskungar

Genom elfiske räknar man varje höst lax- och öringyngel inom några utvalda provytor. Ynglen stannar två år i älven innan de vandrar ut till Vänern som s.k smolt. Diagrammet, med data från en provyta i St. Åråsforsen, visar att tätheten är låg, beroende på en dålig överlevnad hos ynglen. För att förbättra överlevnaden för lax- och öringynglen måste korttidsregleringen och de snabba flödesförändringarna minska framför allt under vår- och försommar då ynglen är som känsligast. I en opåverkad älv kan man förvänta sej en yngeltäthet på 100 stycken/100m2 (streckad röd linje).

 

 
Allmänt
Minskad korttidsreglering
Ökad minimitappning
Restaurering gamla älvfåran
Laxtrappa upp till Gullspångsforsen
Restaurering Åråsforsarna
Vassröjning
Genbank
Naturreservatet Gullspångsälven
Informationssatsningar
Rapporter
 
Nytt tillstånd för åtgärder
 
Hösten 2005
Bilder från ombyggnad 2005
Fiskutsättning 2005
Invigning av laxtrappan 2004
Flygbilder 2004
 
Spridd över hela världen till toppen

Genom sina egenskaper har Gullspångslax och Gullspångsöring blivit populära bland sportfiskare inte bara i Sverige utan också i andra delar av Europa samt i Nordamerika. Gullspångslaxen finns sedan 70-talet bl a i de stora sjöarna i USA där lax på över 19 kg fångats.

De utsättningar av Gullspångslax och öring som görs baseras på ett begränsat avelsmaterial. För att avelsmaterialet skall kunna förnyas och bibehålla sina goda egenskaper krävs att det vildlevande beståndet stärks och att den genetiska variationen bibehålls. Att skydda och stärka det vildlevande beståndet är inte bara biologiskt motiverat, det är också ett led i ett långsiktigt arbete med fiskevård i Sverige och andra länder.

     

Läs mer om:

Vilda laxstammar i USA

Fiske i de stora sjöarna i USA

Fisketips för Vänern

Sportfiske i Vänern