|
Gullspångslaxen
I Vänern förekommer både lax och öring. Laxen
känns bland annat igen på den mer insvängda stjärtfenan
och avsaknaden av fläckar under sidolinjen. Öringen har
kraftigare stjärtspole och ofta fläckar under sidolinjen.
I vardagslag kallas både lax och öring från Vänern,
"Vänerlax". I själva verket rör det sig
alltså om två olika arter.
Lax
|
Öring
Illustrationer Thommy Gustavsson © |
Insjölevande stammar av lax förekommer idag endast på
några få ställen i Europa och Nordamerika. Flera
av de insjölevande laxstammarna har påverkats av vattenkraftsutbyggnad
och finns idag kvar endast genom odling. De kvarvarande stammarna
i Vänern, Klarälvslaxen och Gullspångslaxen uppstod
för ca 8000 år sedan då Vänern genom landhöjningen
avsnördes från havet. Genom utbyggnaden av vattenkraften
i Gullspångsälven har laxens- och öringens lekmöjligheter
begränsats, men aldrig utplånats helt. Idag utgör
det vilda beståndet mindre än 1 procent av Vänerns
laxar.
Gullspångslaxen är den mest skyddsvärda och också
den mest sårbara av stammarna. Den går inte säkert
att skilja från Klarälvslaxen genom utseendet, men kännetecknas
bland annat av att den växer snabbt och kan bli storvuxen.
Också Gullspångsöringen har ett stort bevarandevärde
inte minst från fiskevårdssynpunkt
| Läget för vildlaxen |
 |
|

|
|
Lekområden
Kraftutbyggnaden i Gullspångsälven har inneburit
att laxens och öringens lek- och uppväxtområden
begränsats. Idag förekommer lek huvudsakligen
i Lilla och Stora Åråsforsarna som är
belägna omdedelbart uppströms mynningen av
älven (se karta). Uppskattningsvis finns numera
ca 5 ha lek- och uppväxtområden i älven.
Nedan: St. Åråsforsen
|
|
|
| Lekgropar i Stora
Åråsforsen |
| Antalet lekgropar i älven är
ett mått på hur många laxar och öringar
som vandrat upp och lekt. Diagrammet visar att antalet
lekande fiskar varit på en låg nivå
sedan räkningarna började i slutet på
80-talet. Målsättningen i "Projekt Gullspångslax"
är att på sikt öka uppvandringen av vild
lax och utöka arealen av lämpliga lekbottnar
i älven. |
Laxfiskungar
|
|
Genom elfiske räknar man varje höst
lax- och öringyngel inom några utvalda provytor.
Ynglen stannar två år i älven innan de vandrar
ut till Vänern som s.k smolt. Diagrammet, med data från
en provyta i St. Åråsforsen, visar att tätheten
är låg, beroende på en dålig överlevnad
hos ynglen. För att förbättra överlevnaden
för lax- och öringynglen måste korttidsregleringen
och de snabba flödesförändringarna minska framför
allt under vår- och försommar då ynglen är
som känsligast. I en opåverkad älv kan man
förvänta sej en yngeltäthet på 100 stycken/100m2
(streckad röd linje).
|
|