Projekt Gullspångslaxen 2003-2008

I april 2003 startade projekt ”Rädda Gullspångslaxen”. Projektet omfattar en rad åtgärder i Gullspångsälven för att säkra de vildlevande bestånden av lax och öring. Bland annat skulle minimivattenföringen ökas, korttidsregleringen minska och forssträckor återskapas.

Målet var att de viktigaste åtgärderna skulle vara genomförda inom tre år. Bakom projektet stod flera aktörer som i en avsiktsförklaring förband sig att bidra till genomförandet av en rad viktiga åtgärder. Nedan följer en beskrivning av några viktiga åtgärder som genomfördes. Ytterligare information finns i slutrapporten och annan dokumentation här på hemsidan under ”Rapporter och dokument”.

Restaurering av Gullspångsforsen med fiskväg

Den naturliga älvfåran nedströms regleringsdammen (bilden nedan t.v.) utgjorde en torrfåra före april 2004. Därefter infördes en minimitappning på ca 3 m³/s släppas i fåran. Här anlades lekbankar och biotoprestaureringar genomfördes. Insatserna återskapade en miljö lämplig för uppväxande yngre laxfisk.

Älvfårans övre del före och efter åtgärder. Foto: Lars Pettersson.

I maj 2004 gjordes en mindre utsättning av yngel från de odlade stammarna av Gullspångslax och öring. Sammanlagt sattes 4000 yngel av vardera lax och öring ut. Därefter har årliga elfiskeundersökningar gjorts för att följa rekryteringen av lax och öring i forsen. Vid den minimivattenföring på ca 3 m³/s som släpps i fåran, har ca 0,4 ha värdefulla lek- och uppväxtområden återskapats.

Ensomriga yngel av lax (underst) och öring (överst). Foto: Måns Lindell.

Lekbankar

Lekbankarna har anlagts genom att stenmaterial av storlek 20-100 mm har tillförts i ett ca 50 cm tjockt lager på flera platser, främst i forsens övre del. Lekplatserna har anlagts med omväxlande finkornigare och grovt material för att stabilisera bädden. Större block och sten har lagts omedelbart nedströms grusbanken som stöd.

Fiskvägen

En fiskväg av bassängtyp har anlagts i den nedre och brantaste delen av Gullspångsforsen för att möjliggöra för lax- och öring att nå den restaurerade forsen. Den har byggts genom att forsens botten sprängts ut stegvis och att små bassänger skapats genom gjutna ”trappsteg”. Allt vatten från forsen leds genom fiskvägen. Under tiden för laxens uppvandring kan extra vatten släppas genom Gullspångsforsen och laxtrappan. 2012 spilldes över 200 m³/s i forsen vilket ledde till omfattande skador på habitaten och fiskvägen. Fiskvägen har reparerats provisoriskt och en mera permanent lagning planeras.

Vy från järnvägsbron mot nordost över den naturliga älvfårans nedersta del vid anslutningen till den fördjupade utloppskanalen. Till vänster före åtgärder och till höger i december 2018. Foto: Mats Hebrand tv, Anders Bruks th.

Restaurering av Åråsforsarna

Genom att minimivattenföringen över Åråsforsarna ökades 2003 från 6 till 9 m³/s och korttidsregleringen minskade förbättrades förutsättningarna. Vissa åtgärder gjordes i Lilla Åråsforsen, såsom öppnande av kvillar, utläggning av lekgrus och viss omflyttning av sten och block. Även trädutläggning har gjorts för att öka mängden död ved i älven.

Vassröjning

Vasslåtter genomfördes i älvens mynningsområde 2004-2005 för att minska risken för utvandrande smolt att bli ”gäddmat”. Att ta bort vass kan vara en återkommande, nödvändig åtgärd då den minskade vattenföringen i älvens naturliga mynningsområde och det jämnare vattenståndet i Vänern gör att framförallt bladvassen fått fäste i mynningsområdet och i hela Åråsviken.

Mynningsområdet utgörs av en mosaik av vassar och öppna vattenytor med inslag av näckrosor och annan flytbladsvegetation. De grågröna fälten på flygfotot utgörs huvudsakligen av bladvass.

Vasslåtter. Foto: Lars Pettersson.

Insatserna genomfördes så att övriga naturvärden i mynningsområdet inte skadades. Skötseln av mynningsområdet sker fortsättningsvis inom ramen för naturreservatets skötsel.

Vasslåtter har även genomförts i sundet mellan Kolstrandsviken och Kilsviken/Årsåviken vilket är den väg som det mesta vattnet rinner ut. Syftet var i det fallet att förbättra vattenutbytet så att de förändrade flödena via Kolstrandskanalen inte medför några negativa effekter på Kolstrandsvikens vattennivå. Rensningarna underlättar också för de smolt från Gullspångsforsen som går ut via Kolstrandskanalen.